Jennys handarbeten - Jennys handarbeten och vardag i skärgården

Essensen av Sottunga

Jag älskar landskapet med närheten till havet, barrskogar och sädesfält som böjer sig för vinden.

Jag älskar friheten och tystnaden.

Jag älskar småskaligheten och att känna att jag tar del av en gemenskap.

Jag älskar att tanter har försökt lära mig hur man lever på Sottunga: vilka ställen man ska besöka, vad man ska göra och hur man ska hantera ensamheten.

Jag älskar alla barn jag träffat genom åren. Barn som bl.a. har lärt mig spela "Lilla snigel" på Ukulele, olika kortspel, Mamma Mia!-koreografier och att sätta rekord i balhoppning, men som också har överraskat mig med glass och presenter och som aldrig har lämnat mig ifred när jag mått dåligt.

Jag älskar när jag får se nya sidor och ett nytt djup i människor jag träffat genom åren. Dessa karaktärer är guldkorn som jag samlar på.

Jag älskar att jag får nya upplevelser varje år som jag kan lägga bland mina minnen.

Jag älskar att människor ger mig påbörjade projekt, drömmar och ouppklarade fall som jag får färdigställa, förverkliga eller lösa. 

Jag älskar att komma till jobbet och ibland hitta meddelanden som börjar med "Till Jenny". Meddelanden som ofta ligger på oväntade ställen och alltid tillsammans med godis.

Jag älskar att aldrig veta hur en dag på Sottunga ska sluta.

Jag älskar att alla människor hälsar glatt och frågar hur det är.

Jag älskar eftermiddagskaffet och de medföljande samtalen i olika hushåll som jag har fått ta del av genom åren.

Jag älskar att jag får så mycket intressanta frågor av olika människor.

Jag älskar essensen av Sottunga.
 
Taggar: dröm essens frihet levande skärgård projekt skärgård småskalighet sottunga tystnaden

Servitörlinjen

Det här är en fortsättning på min livshistoria.
 
Året är 2003 och jag är 19 år. Det är höst och jag har börjat på en 1-årig yrkesutbildning till servitör på Ålands hotell- och restaurangskola.
 
Jag betraktar utbildningen som ett års betänketid tills jag vet vad jag vill göra sen och peppar mig själv att tycka att jag har tagit ett bra beslut trots att det inte var ett val från hjärtat.
 
Utrag ur min dagbok:
 
14 september 2003
"... Jag trivs faktiskt jättebra i skolan. Utbildningen är intressant och man lär känna de andra i klassen bra eftersom man äter med dem, arbetar med dem och klassen är inte så stor. Det är ett plus att jag inte känner någon sen tidigare."

Precis som gymnasietiden blir även tillvaron på hotell- och restaurangskolan en tillvaro där jag lever och utvecklas medan privatlivet mest handlar om överlevnad.
 
Vid den här tiden är jag en blyg person som har svårt att ta kontakt med nya människor. Det blir en stor utmaning eftersom det är en viktig del av servitöryrket. Jag utvecklas väldigt mycket socialt under läsåret. Det var här på servitörlinjen som min sociala utveckling startade. Det var här jag tvingades prata med människor jag inte känner.
 
Privat blir det allt tuffare på många sätt under den här tiden. Under gymnasieåren hade jag fått ekonomiskt stöd av socialtjänsten som tillägg till mitt studiemedel vilket nu upphör. Det blir ekonomiskt svårt. Jag löser det genom att jobba extra som simlärare ett par kvällar i veckan på simhallen. Varannan helg gör jag praktik på skolans övningsrestaurang och det blir tungt att ha både skola, jobb och praktik.
 
Livet med min pojkvän blir inte heller enklare, men jag går fortsättningsvis och hoppas på att han ska förändras. Jag tänker att vi tillsammans ska kunna reda upp både hans, mina och våra gemensamma problem, vilket får mig att tänka att vi nu är redo för nästa steg i vårt förhållande.
 
Fortsättning följer...
Taggar: 2003 livet relationer service servitörlinjen social förmåga utbildning utveckling ÅHRS

Kvällspromenad

Lite bilder från en kvällspromenad igår.
 
 
 
 
 

Virkat cykelsadelskydd

Förra veckan blev jag klar med ett cykelsadelskydd. Den här testversionen verkar funka så jag har börjat virka fler. Jag har använt mig av ett mönster från skapligtenkelt.se.
Garnet som jag använt är olika restgarner i bomull/akryl.
 

MMsports

Den senaste veckan har jag kommit igång med löpträningen och är ute och springer olika rundor på ön. Löpning upplever jag som ett bra sätt att rensa tankar och fungerar ångestdämpande. På sistone har det varit många problem samtidigt som tynger mig, men allt känns så mycket bättre efter en löprunda. Idag blev det den längsta löprundan hittills då jag sprang ända ner till det gamla fiskeläget Skage. Nu till en början försöker jag bygga upp en grundkondition men senare kanske utmana mig till bättre resultat och kanske satsa på att delta i olika lopp. Ett aktivitetsarmband vore kanske inte så dumt?

Jag har också börjat fundera på att skaffa träningsredskap så att jag skulle kunna träna styrka hemma Kanske är det även dags för lite nya träningskläder och framförallt skor.

I hälsobutiken MMsports som är en webshop med olika träningsprylar kan jag säkert hitta det jag letar efter.
Kategori: Tips
Taggar: löpning mmsports träning

Den jag kunde vara

För drygt ett år sen började jag bearbeta min uppväxt och jag känner mig ganska klar med den nu. Jag kan nog aldrig glömma eller förstå men livet går vidare. Lite kan jag sörja att jag gått miste om så mycket. Det känns som att jag missat hela min ungdomstid eftersom jag bara försökt ta mig igenom den.
 
Idag ser livet inte ut som jag hade trott att det skulle vara. Vid 20 var jag sambo i stan och trodde att det var allt men nu är jag 30+ och är singel i skärgården. Under de år som jag vistats i skärgården på ön Sottunga har jag upplevt mycket som jag gått miste om under min ungdomstid. Det har varit otroligt skönt med dessa lugna år utan att behöva fundera på vart jag ska ta vägen hela tiden. De senaste åren har jag sovit på nätterna, vilket jag är otroligt tacksam över. Något jag inte gjorde den första tiden på ön pga. den posttraumatiska stressen jag hade då.
 
Igår slog det mig dock att jag har en del kvar att bearbeta: min första tid som vuxen då jag levde i en destruktiv relation som påverkat mig starkt och präglar mig ännu. Jag råkade se den här bilden på Facebook igår på en av sidorna om överlevare till sociopater. Det är så jag känner. Den jag kunde vara är borta.
 
 
Förhoppningsvis kommer den jag en gång var att återupplivas eller så blir jag en ny bättre version av mig själv. Vi får se vad som händer under hösten när jag ska bearbeta nästa del av mitt tidigare liv.
 

Två virkade kuddar

Jag virkade två kuddar för några dagar sen. Båda är virkade stolprutor men i olika varianter. Garnet kommer från Ulfsby gård på Åland.
 
Den rutiga avlånga kudden består av virkade stolprutor som jag sen sytt ihop till en framsida och en baksida. Sen har jag monterat ihop sidorna runt en innerkudde.
 
 
Den kvadratiska kudden är virkad som en stor stolpruta som är nästan dubbelt större än innerkudden.
 
 
 
Från baksidan har jag sytt ihop kudden som ett kuvert vilket gör att baksidans uttryck skiljer sig från framsidan.
 
Båda kuddarna vilar nu på gästsängen med en kudde som jag virkat tidigare.

Inte vara i vägen

De senaste dagarna har jag känt att skrivlusten börjar återvända. Jag har också tänkt lite på hur jag lämnat er läsare i ovisshet om hur mitt liv fortsatte efter att jag hade gått ut gymnasiet. Idag är jag nybliven företagare inom en branch jag inte har någon större erfarenhet av, men det är inte första gången jag lockas av entreprenörskap. För ett antal år sen var jag på väg att bli egen företagare. Det var otroligt nära att det hade blivit så men ödet ville annat och kanske var det tur. Kanske var det inte rätt tillfälle då. Kanske är det nu det är rätt.
 
I berättelsen om mitt liv är det några år kvar tills jag överväger att bli företagare. Där berättelsen tar vid nu har jag en svår tid  framför mig. Året är 2003 och jag är 19 år.
 
Jag önskade att gymnasiet hade varat längre för jag känner mig inte redo att ta några beslut om vad jag ska göra efter det. Jag upplever att vuxenvärlden förväntar sig att jag ska veta vad jag vill göra, men jag har inte en aning. Jag vill bara synas så lite som möjligt. Inte vara i vägen. Göra alla nöjda. Min magkänsla säger att mycket i min tillvaro känns fel men jag hoppas att det bara är tillfälligt.
 
Under den där sommaren 2003 lever jag fortsättningsvis ett liv i två skilda världar. På dagarna jobbar jag som simlärare och på ledig tid umgås jag med dyfsfunktionella familj och destruktiva pojkvän. Sommaren går väldigt snabbt och plötsligt är hösten här.
 
Jag börjar på en 1-årig utbildning som gör att jag stannar kvar på Åland. Läsåret blir tungt och svårt på flera olika sätt. Jag hoppas på att problemen och svårigheterna är tillfälliga, men så är inte fallet. Den nya utbildningen blir en början på en lång period som är den värsta i mitt livs historia. Det är därför den perioden är så svår att förstå, smälta och sätta ord på.
 
Har det verkligen hänt? Hur kunde det hända och hur blev det min vardag? Hur klarade jag ens av det? Men allt var verkligt och det var mitt gamla liv. Ett liv som inte längre ÄR men som VAR min vardag och verklighet.
 
Den här låten är talande för perioden som följer i berättelsen om mitt liv. "Där ondska får råda blir godhet ett brott." Hur jag än försökte vara andra till lags blev jag till slut bara en fånge i min tillvaro.