Jennys handarbeten - Jennys handarbeten och vardag i skärgården

Två sidor

Det här är en fortsättning på inlägget Ensamhetens hav.
 
Det är fortfarande sommar det där året som är 2002. Jag är 18 år och har gått två år på gymnasiet. 
 
Under sommaren bestämmer mig för att bryta kontakten med skolpsykologen som jag har gått till de senaste två åren. Jag bryter kontakten med henne med hjälp av den strategi jag använt så länge jag kan minnas: jag flyr. I fortsättningen undviker jag all kontakt med skolpsykologen. 
 
Mammas ena sida
Den nya kärleken mamma började träffa under våren håller i sig och blir en varaktig relation. När mamma är i en relation som fungerar är hon lite lättare att umgås med. Då finns det tillfällen när jag känner tillit och tycker om henne. Då går det att prata med henne om saker och vi kan hitta på roliga saker tillsammans. Den här sommaren går vi t.ex. på cirkus med mina systrar och min nya bonussyster. 
 
I juli säger mamma att hon tänker flytta till sin kärlek. De ska bo i hans hus på landet. Hon undrar om jag vill ta över hennes lägenhet. Jag ser det som en möjlighet att komma bort från min nuvarande hyresvärd som jag inte står ut med. Jag är optimistisk och tänker att jag äntligen ska få en egen lägenhet och ett privatliv.
 
Hyresvärden
När jag tar upp det med hyresvärden blir det problem. Hon hänvisar till uppsägningstider och andra saker som står i hyreskontraktet. Detaljer i hyreskontraktet som jag inte vet något om, eftersom jag inte har sett det sen skolpsykologen skrev det. Nu har jag sen en tid brytit med skolpsykologen och att återvända till henne och strida för rätten till mitt hyreskontrakt mäktar jag inte med. Därför väljer jag att bita i det sura äpplet och härda ut tills uppsägningstiden har gått ut.
 
Mammas andra sida
Under september månad flyttar jag in i mammas lägenhet. Mamma har flyttat till sin kärlek men hon verkar inte ha tagit något med sig. Den lägenhet hon lämnar över till mig är möblerad som om hon fortfarande bodde där. Hon har också behållt en nyckel till lägenheten vilket gör att hon tar sig friheter att komma och gå när hon vill utan att knacka. Hon har hemtelefonen kvar i lägenheten som hon ringer på ibland. Om jag inte svarar i den ringer hon mig på mobiltelefonen och förhör mig om var jag är någonstans. Det är ofta korta samtal där det enda hon vill veta är var jag är. Ibland skriker hon att jag är hos min pojkvän. Innan jag hinner besvara hennes påstående lägger hon på luren. 
 
Det känns som att jag har flyttat hem till mamma igen. Jag trodde att jag flyttade till en egen bostad men det känns mer och mer som att hon har lämnat stället och behållit kontrollen över mig. Hon verkar inte förstå det. Det kontrollerande sättet blir varaktigt. Jag ser den sidan hos henne även i mötet med mina syskon. 
 
Två sidor
Det är tydligt att det finns två sidor hos mamma. Hon har en manipulativ personlighet. Jag blir ofta glad när hon vill hitta på saker och samlar familjen vid olika högtider samtidigt som jag har en klump i magen när jag inte känner att jag kan lita på henne. När hon tycker att hon har varit snäll och ställt upp på mig vill hon gärna framhålla det och använder det emot mig när jag ifrågasätter saker som känns fel. Lägenheten jag fått ta över kommer hon nu att använda som ett medel för manipulation. 
Taggar: 2002 flykt flytten hyreskontrakt kontroll mamma manipulation manipulativ skolpsykolog

Ett påbörjat handarbetes öde

Ibland får jag handarbeten som andra har påbörjat. Den broderade tavlan som syns här sydde jag färdigt bakgrunden på och sen fick ägaren till broderiet tillbaka det. Hon kände inte att hon klarade av att slutföra broderiet, så därför gjorde jag det åt henne. Det händer också att jag får påbörjade handarbeten där jag själv får bestämma dess öden. Det kan då handla om att den som påbörjat handarbetet har dött eller tappat inspirationen/förmågan att fortsätta med det. Då är det upp till mig vad jag vill göra med det.
 
Det här tyget fick jag idag. Jag tänkte att jag skulle ta upp tråden och börja om från början. Jag behöver nog stryka tyget först. Sen kanske det blir en broderad liten tavla med starka färger, eventuellt ett julmotiv. 
 
Påbörjat broderi på ett grönt tyg. Dess öde är inte helt bestämt ännu.
Kategori: Projekt
Taggar: broderi handarbete projekt tyg

Ensamhetens hav

Det här är en fortsättning på min livshistoria.
 
Året är 2002 och jag är 18 år. Under våren hade jag flyttat till en ny bostad. Jag började känna mig allt mer instängd och lämnad åt mitt öde.
 
Ensamhetens hav
Mina föräldrar ringer hela tiden och ville veta var jag är och vad jag gör. När de ständigt försöker kontrollera mig känns det som att jag inte kan andas. Då känns det som att jag försöker simma ifrån dem. Jag simmar ut på ett mörkt hav där vågorna är höga. Jag tror att jag simmar till en tillvaro där jag ska må bättre än vad jag gör när jag lyssnar på mina föräldrar. När jag gör det svåra valet mellan att bli förgiftad av mina föräldrars åsikter eller ett liv med min pojkvän i det destruktiva mardrömslandet förstår jag nog inte vilket hav jag simmar ut på. Det hav jag simmar ut på är ensamhetens hav. På ensamhetens hav känner jag hur jag blir tvungen att lösa alla problem på egen hand. Jag blir också väldigt ensam med alla tankar. Det är mycket som känns fel i min tillvaro och jag har ingenstans att vända mig. 
 
När kompisar försvinner
Under sommaren visar det sig jag betraktas som en landsförrädare i mardrömslandet när jag träffar mina kompisar. Jag blir förskräckt när jag får se ögon av is som ett första varningstecken för min pojkväns inre storm. En storm som drabbar mig om jag visar motstånd. Ögon av is får mig att dra ner på kontakten med kompisar. Mina kompisar börjar sakta försvinna ur mitt liv. Vi kommer inte att förlora kontakten helt men i den här delen av mitt liv får de inte möjligheten att hjälpa mig. Vi ses mer sällan och jag har svårt för att lära känna nya vänner i min egen ålder. Jag har sällan fått den möjligheten under uppväxten eftersom jag ofta har varit tvungen att se efter mina syskon. Den här sommaren 2002 när jag är 18 år känner jag allt mer att mitt liv präglas av kontakter med personer som är mycket äldre än mig. Kontakten med äldre personer och deras livsstil gör att jag så småningom identifierar mig med dem. Jag börjar känna mig äldre än vad jag är.
 
När jag inte känner att jag kan få hjälp av min familj eller mina vänner står mitt sista hopp till psykiatrin men där får jag ett fördomsfullt bemötande av skolpsykologen. Den här sommaren har jag som mål att bryta kontakten med henne. Jag uppfattar skolpsykologen som en energitjuv efter att hon tagit mitt hyreskontrakt. Jag lyckas bryta kontakten med henne men det blir ett problem att jag saknar ett hyreskontrakt när jag får möjligheten att flytta. 
 
Fortsättning följer...
Taggar: 2002 energitjuv ensamhet familj föräldrar giftig havet is kompisar mardrömslandet målinriktat beteende pojkvän skolpsykolog ögon

Färdiga handarbeten

För att kompensera att det lätt negativa inlägget om min ofärdiga pläd tänkte jag visa handarbeten som faktiskt har blivit färdiga på sistone. Några har ni säkert sett tidigare. Det börjar sakta likna något. Nu ska jag bara fortsätta på den här linjen och göra färdigt fler saker istället för att starta nytt hela tiden. 
 
På bilden syns: en tubhalsduk, två grytlappar, en babyfilt, ett par sockor och ett par tossor/tofflor
Taggar: babyfilt grytlappar handarbete sockor sticka tossor tubhalsduk virka färdig

Ofärdig

Ofärdig är veckans Tisdagstema.
 
Jag blev först lite ställd när jag läste det. Jag känner många äldre personer som berättar historier från förr där ordet ofärdig används flitigt. Då handlar det om människor som råkat ut för olyckor eller sjukdomar som har gjort dem ofärdiga. Ofärdig har i det sammanhanget betydelsen lytt, skadad eller handikappad
 
Jag tänkte inte visa er något som är skadat eller har ett handikapp. Eventuellt kan det faktum att jag startar massor med nya projekt hela tiden betraktas som ett handikapp ;) Ett av alla dessa projekt tänkte jag visa er idag. Det ska bli ännu en pläd. Kanske är det dags att ge den lite uppmärksamhet snart. 
 
En virkad pläd växer fram. Jag har skrivit om den tidigare här
 
Det här är min tolkning av denna veckas Tisdagstema

Den lila tubhalsduken

Jag fortsätter hoppa runt bland olika projekt i hopp om att något ska bli klart då och då. Häromdagen fastnade jag för att virka ännu en tubhalsduk. Jag virkar i garnet Kitten Mohair (som jag fyndat på rea för något år sen) med virknål 6 mm. Hur lång den blir beror på hur långt garnet räcker, men jag hoppas den får ungefär samma mått som den förra tubhalsduken
 
Virkad tubhalsduk på gång.
Kategori: Projekt
Taggar: garn handarbete lila mohair projekt tubhalsduk virka sandnes

Ögon av is

Det här är en fortsättning på inlägget Hon tillhör de kvoterade
 
Det är sommar år 2002 och jag är 18 år. På dagarna jobbar jag som parkarbetare i Mariehamn. Jag jobbar ofta i par med en tjej som jag känner sen tidigare från grundskolan. På fritiden träffar jag mest mina kompisar. 
 
När jag en kväll den där sommaren har varit ute och roat mig med kompisar möter jag min pojkvän ute på stan. Han är påtagligt berusad. Jag berättar för honom om hur kul jag har haft det med mina vänner. När han ser att det glittrar av glädje i mina ögon händer något med honom. För första gången får jag se när hans ögon fryser till is. 
 
Ögon av is
När min pojkvän får ögon av is väcker de frågor hos mig. Det finns en ilska i hans ögon som jag har svårt att förstå. Hur kan det vara fel att träffa sina kompisar och hur kan det vara fel att vara glad? Ilskan i hans ögon vill mena att jag har begått ett brott. Jag har brytit mot lagarna i mardrömslandet. Lagar som säger att det inte är tillåtet att umgås med kompisar på egen hand utanför mardrömslandet. Jag har inte ansökt om tillstånd för det. När jag träffar mina kompisar betraktas jag som en landsförrädare i mardrömslandet. Det vill ögon av is säga till mig.   
 
När jag ser min pojkväns ögon frysa till is förstår jag inte vad som händer inom honom. Jag förstår inte att det bildas en storm inom honom och hans ögon av is är stormens första varningstecken. Hans inre storm har ögon av is. När jag inte förstår det utan svävar vidare av lycka på lätta moln blir jag drabbad av stormen. En storm som är farligare än de andra stormarna jag har upplevt tidigare. Den här stormen innebär att jag blir utsatt för misshandel. Jag har länge varit utsatt för psykisk misshandel men just den här kvällen blir min pojkvän aggressiv och misshandlar mig fysiskt för första gången. 
 
Det här året i min livshistoria hade Chess på svenska premiär. Scenen med Helen Sjöholm och Tommy Körberg säger mycket om hur jag kände mig i förhållandet som blev så långvarigt. Fast det dröjer länge innan jag lämnar min pojkvän lever jag med en känsla av att det jag blir utsatt för är fel.
 
Taggar: 2002 aggressiv alkohol fysisk första is livet missbruk misshandel pojkvän relationer sommar uppväxt vuxen ögon

Hon tillhör de kvoterade

Det här är en fortsättning på min livshistoria. 
 
Det har blivit sommar det där året som är 2002. Jag är 18 år och har gått två år på gymnasiet. En längre period har jag känt mig sviken av vuxna människor i min närhet. Känslan har satt sig i kropp och själ, men när sommaren kommer förbytts de svåra känslorna plötsligt till en livsglädje. Ett sommarjobb och kontakt med kompisar från högstadiet gör att det känns roligt att leva igen. 
 
Sommarjobbet som parkarbetare
Jag har fått ett sommarjobb som parkarbetare i Mariehamns stad. Jag jobbar där under juni och juli månad. Det är långa arbetsdagar. Jag jobbar kl 7-16 måndagar till torsdagar. På fredagar slutar jag vid 14. Jobbet går ut på att sköta stadens planteringar. Inför midsommar är stadshusbackens plantering av högsta prioritet.
 
"13 juni 2002
 Idag har jag jobbat som vanligt. Vi planterade i stadshusbacken. Vi har fortfarande lite kvar. Sen rensade vi i Stenparken." (utdrag ur min dagbok)
 
Jag har blivit tidlös
Jag jobbar ofta i par med en tjej som jag känner från grundskolan. Vi har inte setts på några år och det blir ett kärt återseende. När vi rensar ogräs eller planterar blommor pratar vi samtidigt om helt andra saker. Vi lär känna varandra på ett helt annat sätt än vad vi gjorde i skolan. Hon tycker att jag inte har förändrats alls sen vi gick i skolan. Jag ser likadan ut och beter mig som jag alltid har gjort säger hon. Däremot har andra som vi gick i skola med förändrats säger hon. Jag har blivit tidlös.
 
Hon tillhör de kvoterade
Hennes familj har kommit till Åland i flykt från ett krig i fjärran land. Hon berättar för mig om hur kriget har präglat hennes föräldrar. De föddes och växte upp i en krigstid. Sen när kriget tog slut blev tillvaron i hemlandet aldrig bra. Landet var präglat av kriget. Därför flydde de med sin familj till Finland. De kom som kvoterade flyktingar. Så småningom om fick de permanent bosättning på Åland. 
 
Den här tjejen har liksom jag en dröm om ett bättre liv. Hon pratar om sin pappas krigsskador som gör att han aldrig blir den han en gång var. Hon pratar om att han inte kan jobba längre på grund av det. Hon berättar också om sina drömmar att bli jurist. Hennes personlighet är mild och försiktig. Hon tar gärna på sig ansvar för situationer. Hennes ständiga strävan är att vända det negativa i sin bakgrund till en positiv kraft. En strävan jag känner igen hos mig själv.
 
En dag klagar jag på att vi en tidig morgon har blivit beordrade att rensa ogräs på en skuggig kall plats. Då målar hon upp en bild med vajande palmer på en solig strand i Söderhavet. Hon är väldigt drivande och det går inte att avbryta henne. "Känner du inte solen som lyser så skönt?" säger hon. Sen fortsätter hon: "Sanden är varm och mjuk mellan tårna." Till slut glömmer jag kylan och jag kan känna den där solen som lyser så skönt. 
 
Jag träffar mina kompisar
Sommaren präglas mycket att trevliga stunder med tjejer i min ålder. När jag träffar mina kompisar och hittar på roliga saker känner jag mig glad och det är härligt att leva igen. Jag känner mig sprudlande av lycka.
 
Jag tror att jag är på väg mot ljusare tider i mitt liv, men så blir det inte. Återigen har jag befunnit mig i stormens öga. Det är inte alla som uppskattar att jag träffar mina kompisar. 
 
Fortsättning följer...