Jennys handarbeten - Jennys handarbeten och vardag i skärgården

Min första blogg och vägen till Sottunga

 
Bloggkommentatorerna skrev ett inlägg där de tog upp Englas inlägg om livet innan bloggandet. De uppmanar fler bloggare att skriva om livet innan bloggen.
 
Det låter intressant tycker jag och hakar på den uppmaningen. Det här blir en ny kategori i min blogg: Livet innan bloggen. I det här första inlägget berättar jag lite om vägen fram till bloggen och hur den kom till. Senare kommer jag att skriva om uppväxten, barndomsminnen och min väg genom livet fram till idag. En väg som har varit krokig och där ingenting i livet egentligen har varit så enkelt eller självklart.
 
Jag startade den här bloggen i juni 2010. Då var jag 26 år och hade sommarlov från att plugga till förskollärare på Högskolan i Kalmar (som senare blev Linnéuniversitetet). Jag pendlade till Sottunga så mycket jag bara kunde under läsåren. Min tanke med bloggen var och är fortfarande att skildra mitt liv i skärgården. Jag tycker att det är alldeles för få bloggar om livet som åretruntboende i skärgården.
 
Min första blogg
Tanken att starta en blogg var inte helt främmande eftersom det här inte är min första blogg. Min första blogg startade jag i slutet av 2005. Den bloggen är nedlagd sen länge nu men var aktiv under åren 2005 - 2007 (?) under adressen http://minlivsstil.blogg.se På den tiden bodde jag i Mariehamn med sambo och katt. Under de åren följde jag bloggare som: Husmusen, Virrashus, Kitchenbloom, Vicke, Saravillfara och Camilla. I minlivsstil-bloggen hade jag mycket fokus på inredning, dukningar och lite vardagsliv. Jag inspirerades mycket av Husmusens blogg. Jag tror att jag lockades av stilfull design och vackra ytor  och miljöer som motpol till mitt vardagsliv som var långt ifrån så harmoniskt som det är idag. Jag är fortfarande intresserad av inredning men guldkorn i vardagen har för mig blivit viktigare än det flärdfulla fläckfria livet som jag tidigare strävade efter. Tänk Downshifting ungefär. 
 
Vägen till Sottunga
Under hösten 2008 var jag arbetssökande och sökte alla jobb inom Åland jag kunde hitta inom mitt utbildningsområde. På Sottunga Lekskola nappade dom och jag fick anställning. Det var ett speciellt beslut att ta, men inte svårt. Från oktober 2008 fram till mars 2009 pendlade jag till Sottunga på jobb. Jag åkte med en färjtur som gick 06.15 på måndag morgon. Skärgårdsborna kallar den för pyjamasturen. Det är nästan bara arbetspendlare som åker med den turen. De är rustade med kuddar och filtar för att kunna sova hela vägen fram. På fredag slutade jag tidigare så jag kunde åka hem med färjan som gick 13.45 vilket gjorde att jag kunde vara i Mariehamn innan kl 16.00.
 
Den här perioden var allting så nytt för mig. Jag hade ingen uppfattning om Sottunga innan men eftersom jag levde spartanskt i min arbetsbostad utan TV och internet den första tiden hade jag mycket sug efter andra upplevelser. Jag gick på volleybollträningar på skolan och till biblioteket den dag i veckan det var öppet. Jag deltog i alla möjliga evenemang som var. Det blev en tydlig kontrast mellan livet på Sottunga och livet i Mariehamn. Det livet jag hade i Mariehamn var negativt på flera sätt. Jag levde i ett dåligt förhållande och att bo i en stad fungerade inte för mig. Det fanns lite av en längtan efter lugn och ro. Till slut så vann livet i Sottunga. Jag lämnade min sambo och mycket av det som var mitt liv i Mariehamn och flyttade till Sottunga för att leva ett eget liv utan påminnelser från det förflutna. En nystart helt enkelt. Från den 1 mars 2009 skrev jag mig i Sottunga kommun. Jag har skrivit ett inlägg här om hur jag upplevde den där tiden som var ett sätt att slå ner sin bopåle egentligen. Jag har flyttat mycket i mitt liv och kände på något sätt att det är här jag hör hemma. Så känner jag fortfarande. Även en dålig dag här känns som en dag i paradiset mot det liv jag tidigare hade. 
 
Senare kommer jag troligtvis att blogga mer i den här nya kategorin om saker som påverkat mig i livet och bjuda på inslag ur mina barndomsminnen. 
Taggar: downshifting sottunga blogg pyjamasturen mariehamn livet husmusen

En vecka har gått sen operationen

Imorse när jag vaknade glömde jag för en mikrosekund bort att jag var opererad men sen kom klådan tillbaka igen. Idag är det en vecka sen operationen och en vecka kvar av sjukskrivningen.Livet börjar sakta närma sig det normala. Snart har stygnen läkt och jag blir långsamt friskare fast det inte alltid känns så. 
 
 
Det är hett idag med. Jag sitter och tittar på båtar och färjor som passerar. Samtidigt lyssnar jag på en ny pod-favorit: Moa&Matildas podcast och virkar på sängöverkastet.

Konsten att ändra sig som en del av skapandeprocessen

Redan igår kväll kände jag hur det började lätta. Jag behövde inte ta värktabletter till natten för jag hade inte lika ont igår. Jag känner mig inte heller så svag som jag varit tidigare. Det som istället har tillkommit är en hopplös klåda precis där operationssåren är.
Jag funderar på om det beror på:
1. Det är dags att rengöra såren och byta kompresser?
2. Såren läker och det är ett gott tecken att det kliar?
 
I övrigt fortsätter dagarna som sjukskriven på som vanligt.  Sitter mest vid havet och ser segelbåtar passera, handarbetar och tar den dagliga promenaden till postlådan (som blir lättare för var dag hör och häpna).
 
 
Igår tog jag mig an sängöverkastet som jag håller på att virka. Jag har ändrat mig många gånger på vägen, men jag tänker att det är en del av skapandeprocessen, eller vad tycker ni? Nu blir det att ta upp de rutor jag redan sytt ihop och virka om dom till den varianten jag slutligen bestämt mig för.
 
Nu har jag till slut bestämt mig för två olika sorters rutor som är varandras motsatser. 
 
 

Tiden efter operationen

Den här tiden efter operationen är inte speciellt rolig. Jag är sjukskriven den här veckan och nästa vecka. Det jobbigaste är värken och att det är svårt att röra sig. Oftast vaknar jag tidigt på morgonen av ryggont och kan inte ligga stilla längre. Då blir det frukost. Sen kanske det blir en liten promenad påvaraddagen innan lunch. Sen handarbetar jag lite. Mest är det den här vita stickningen som det blir några varv på. Den är enkel i mönstret och väger inte så mycket. 
 
 
Någon segelbåt seglar förbi. Dagligen kan det passera ca 10 stycken. 
 
 
Sen mot eftermiddagen försöker jag gå till postlådan med lite hjälp. Igår var jag lite yr. Tur att P hjälper mig dagligen med allt sånt som jag inte klarar av såsom att bära saker, gå på promenad, laga mat, diska, bädda sängen osv. Jag känner mig otroligt långsam och svag. Det blir mest tv, handarbete och att vara på surfplattan. Det är heta sommardagar nu. Jag längtar efter att få ta ett dopp i havet och simma lite, men det får vänta tills operationsärren läkt.

Ovariecystan eller berättelsen om hur jag förlorade min ena äggstock

Det ensamma döda trädet vid havet
 
För tre veckor sen var jag på en rutinkontroll hos gynekologen.  På ett ultraljud såg hon en stor vit fläck som inte alls skulle vara där. Det visade sig vara en cysta. Det var svårt att se men storleken på cystan var ca 10 gånger 10 centimeter.  Ni kan bara föreställa er chocken när hon berättade det för mig och sen skickade mig till en sköterska för att ta blodprover på bl.a. cancer för säkerhets skull. Gynekologen skickade också en remiss till sjukhuset.
 
För två veckor sen hade jag den där remisstiden till sjukhuset. Där trodde jag att jag skulle på en kort undersökning och lite mer laboratorietester men det resulterade i en heldag på sjukhuset. På sjukhuset gick jag först och tog de där laboratorietesterna och sen till gynekologiska avdelningen och väntade på att få komma till en gynekolog på undersökning. Sen när jag fick komma in till undersökningen gör gynekologen ett ultraljud och berättar att cystan är på den ena äggstocken. Det gick ganska lätt att se på ultraljudet att livmodern och den andra äggstocken är orörd.  Gynekologen sa att det kommer att bli en operation och att man blir tvungen att ta bort en del av äggstocken. Han säger också att jag fortfarande kommer att kunna få fast 10 barn eftersom den andra äggstocken finns kvar. 
 
Sen tycker han att alla förberedelser för operation måste göras den här dagen för att jag inte ska behöva åka in med färjan flera gånger före operationen. Jag får sitta i väntrummet och fylla i en blankett med uppgifter om sjukdomar och annan information som kan vara viktig för operationen.  Sen kommer jag in till en sköterska som informerar om operationen. Därefter får jag gå till laboratoriet igen och ta blodprov som ska visa min blodgrupp. Efter det tar jag en paus från sjukhuset för att åka in till centrum och äta lunch. Efter lunchen åker jag tillbaka till sjukhuset. Då har jag tid för röntgen. Det är en skiktröntgen. Innan själva röntgen börjar ska jag dricka kontrastvätska i en timmes tid. Jag tror att tanken med röntgen är att se hur organen ser ut och hur cystan placerat sig.  Det här är det sista på sjukhuset för den här dagen. Jag har tillbringat över fem timmar på sjukhuset. Jag hade räknat med max 30 minuter. 
 
I fredags blev jag opererad. Efter operationen har jag inte mått bra alls. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig den här känslan. Jag opererades tidigt på fredags morgonen. Sen när jag vaknade efter operationen kräktes jag mest. Hela fredagen sov eller kräktes jag mest. Jag kunde inte ta mig ur sjukhussängen för jag var så svag. En gång kräktes jag på mig själv för att jag inte visste vart jag skulle vända mig. Jag hade ju slangar här och där och operationsärr på magen. Det var bra att jag fick både dropp och kateter. Jag tryckte mycket på knappen till sköterskan för att få hjälp när jag kräktes. 
 
På lördagen mådde jag mycket bättre och blev utskriven på eftermiddagen. Vid den sista kontrollen innan utskrivningen sa sköterskan att cystan hade omslutit hela den ena äggstocken så dom blev tvungna att ta bort äggstocken.  Nu hoppas jag att jag aldrig behöver gå igenom en sån här operation igen för det skulle ju betyda att jag inte kan bli gravid. Det togs vävnadsprover på cystan som har skickats på analys.
 
Jag blev hämtad av pappa när jag skrevs ut och sov hos honom till söndagen. Senare på lördagskvällen började jag få jätteont i ryggen. När jag ringde till sjukhuset sa dom att det beror på att det blivit lite gas kvar i kroppen efter titthålsoperationen. Jag blev rekommenderad att ta värktabletter. På söndagen åkte jag hem till Sottunga. Det är skönt att vara hemma men jag lider fortfarande av smärtor i ryggen dagligen. Jag har svårt att böja mig. Det är en stor utmaning att stiga upp ur sängen varje dag och jag är svag. 
 
Ovariecysta kallas det på läkarspråk och verkar inte vara helt ovanligt. En bloggare som jag följer: Jonna Jinton drabbades av det för en tid sen:  http://jonnajinton.se/pa-sjukhuset
 

Vad vill du läsa mer om i den här bloggen?

 Jag har gjort en omröstning på fnul.se som handlar om innehållet i den här bloggen. Gå gärna in och svara på omröstningen om ni har lust ;)

Omröstningen vad vill du läsa mer om i den här bloggen? finns på fnul.se...
Skapa snabba omröstningar! (Det är gratis och ingen registrering krävs)

Jag vill måla en byrå och ett soffbord vitt och kanske något till.

Idag jobbar jag sista dagen innan jag blir sjukskriven. Imorgon genomgår jag en operation och blir därefter borta från jobb en tid medan såret läker men sitter säkert vid datorn ibland som vanligt och bloggar. Jag hoppas orka ut på en promenad varje dag för jag skulle verkligen behöva börja röra på mig mer. 
 
Rosenbusken i trädgården.
 
Förra veckan fick jag idén att möblera om lite. Byrån i lilla sovrummet fick flytta ut till utrymmet i hallen ovanför trappan. Jag har ju länge velat ha en byrå dit och den passar bättre där än i sovrummet. Fast jag skulle gärna måla om den någon dag i vitt. Det skulle passa bättre ihop med de andra möblerna och tavlan som hänger ovanför. 
 
Byrån är Ikeas Malm i ekfanér och har hängt med ett tag. Jag var förtjust i ek ett tag men nu tycker jag att det inte alls går ihop med resten av inredningen. Tror ni inte att det skulle bli finare i vitt?
 
Jag har tyckt att det känns så trångt i den ytan av hallen som används som vardagsrum och ville ha det lite luftigare. Jag gillar verkligen gardinerna även om de inte direkt skyddar mot solljus men det kanske inte behövs heller. Jag flyttade fåtöljerna som tidigare stått i vardagsrummet till lilla sovrummet tills vidare. Jag har nog tänkt ha en sitthörna där ändå. Den svarta fåtöljen/vilstolen med träkarmar flyttade jag till vardagsrummet. Nu känns det mycket luftigare i rummet.
 
Sen skulle jag vilja måla soffbordet vitt och göra något åt väggen för teven. Kanske något åt det här hållet. En bredare byråliknande möbel med plats för en hel del förvaring som får bre ut sig över väggen. Nån gång i framtiden när min tjockteve gett upp kanske det kan bli en plattis på väggen. 
 
Den svarta fåtöljen syns i bild. Här kan du se var den stått tidigare.
 
Det här inlägget kan sammanfattas med: Jag möblerar om och vill måla allt i vitt. Köksbordet skulle jag också vilja måla vitt och där väntar också ommöblering. Köksstolarna har jag varit less på länge så någon dag blir det nog helt nya dit.
Kategori: Hemma hos
Taggar: inredning vitt möblerar byrå rosenbuske fåtölj

Veckans projekt: ett virkat sängöverkast, en broderad doptavla och en mohairstickning.

Jaha, då var vi där igen. Jag ar  återigen lyckats starta upp flera nya handarbetsprojekt som jag växlar mellan. Den här veckan är det med fokus på tre olika handarbeten i helt olika teknik. 
 
  1. Det virkade sängöverkastet av stolprutor. Jag har ändrat mig lite i grundplanen och satsar istället på två olika rutor i stil med den virkade pläden. Det kändes mindre plottrigt med tanke på hur många rutor det blir på ett sängöverkast för en dubbelsäng. Virkningen håller jag på med på kvällarna framför teven.
  2. Ännu en broderad doptavla i korsstygn. Det var slut på den sorten jag tidigare broderat så nu blir det annan variant med oval form. Bilder får ni se sen när jag kommit lite längre på den. Broderiet kräver lite koncentration och bra syn så det blir någon eftermiddag ibland vid köksbordet.
  3. En stickning i vitt mohairgarn är lätt att ta med sig och patentstickning är lätt. Jag använder Novitas Princess Mohair. Jag har länge tänkt att jag ska göra något med dessa nystan som jag fick förra sommaren. Då fick jag också en massa restgarn som jag änvänt till virkade rutor, stickade vantar och sockor. Mohairgarnet har jag haft svårare att komma på något med men nu tror jag att det ska bli en lös tröja eller kanske en lång kofta. 
 min patentstickning i vit mohair. Jag valde att börja med en resårkant innan jag övergick till patentstickning.