Jennys handarbeten - Jennys handarbeten och vardag i skärgården

Många järn i elden

Jag försöker uppdatera här lite nu och då men märker att det inte blir dagligen. Det beror på att jag har väldigt många järn i elden just nu.
 
Idag lyckades jag reda ut problemet i vävstolen så att jag kan fortsätta väva på min trasmatta. Det kändes så bra och nu är den på gång. Jenny - Vävstolen: 1-1.
 
Med min flätmatta går det också framåt. Nästa gång det är dags att fylla på med mer band att fläta av så ska jag nog övergå till lite vita inslag i mattan. Jag tror det kan bli fint.
 
Flätmattan växer.
 
I övrigt har jag flera inofficiella projekt som jag inte kan berätta så mycket om i nuläget här på bloggen. Det kommer att visa sig längre fram under året.. Jag skriver bl.a. texter och skissar på en produktidé.
 
Sen har jag förstås jobb och hemmet att sköta samt olika fritidssysslor. Någon gång har jag tänkt att jag sak umgås med släkt och vänner också. När tid finnes.
Kategori: Projekt
Taggar: flätmatta projekt vävning

Mina trauman tillhör det förflutna

Att bearbeta traumatiska minnen är en upplevelse som inte liknar något annat. Trots att det är inom psykiatrin som metoder för bearbetning för trauman finns skulle jag inte påstå att det berör psyket utan snarare är en själslig process.
 
Mina trauman tillhör det förflutna
Jag menar att man behöver inte vara psykiskt sjuk för att lida av trauma. Mina trauman tillhör det förflutna. Jag lider av dem eftersom traumatiska minnen är starkare, obehagligare och mer påfrestande än andra typer av minnen. I övrigt så mår jag inte psykiskt dåligt och jag lider inte heller av en mental sjukdom av något slag.
 
Nu har jag kommit ganska långt i bearbetningsprocessen. Uppväxten i en dysfunktionell familj har jag börjat kunna släppa taget om även om det ibland känns lite sorgligt att inte kunna umgås med sin familj på sätt som många tar för givna. Jag känner att jag behöver bo med en viss distans från min familj för att inte bli indragen i nya problem och gamla mönster som upprepar sig.
 
Den svåraste delen kvar
Som jag tidigare nämnt här i bloggen har jag den svåraste delen kvar att bearbeta. Det är den delen som jag har börjat beröra i berättelsen av min livshistoria. Det är svårt av så många olika skäl. Minnena är smärtsamma både kroppsligt och själsligt. När jag slappnar av kommer minnen till mig som mardrömmar om natten men det kan även ske vid andra tillfällen. Det känns som att jag återupplever gamla händelser om och om igen. Ibland känns det som att jag blir utsatt för övergrepp i sömnen. Det blir svårt att slappna av när den känslan ständigt gör sig påmind.
 
Jag är tacksam för att det går att bearbeta sådana minnen så att jag så småningom slipper den traumatiska känslan. Det har ju gått bra att bearbeta barndomens övergreppsförsök och andra svåra saker under uppväxten. Att skriva om det här är en del av processen.
 
Nu i efterhand är det svårt att ta in att det som jag betraktar som mitt gamla liv var en nedåtgående spiral som hade kunnat slutat med döden. Det blev bara värre och värre hela tiden tills jag en dag inte orkade längre. Till slut befann jag mig i en tillvaro som där det inte fanns något hopp om förändring kvar. Det var dessutom så plågsamt och farligt att jag inte hade något annat val än att fly från alltihop.
 
När allt hopp brunnit ut så var det askan som blev grogrunden för mitt nya liv. Jag lämnade min dysfunktionella och destruktiva tillvaro för ett nytt liv som jag inte visste något om egentligen.
Kategori: Kropp & själ
Taggar: EMDR behandling destruktiv dröm dysfunktionell mental minne psykiatrisk själslig trauma

Flätmattan växer sakta fram

Idag var det som sagt dags för kursen i Flätmattor igen. Det går inte så snabbt framåt men lite har det hänt. Jag har fått till en grund att fortsätta fläta vidare på. Orsaken till att det inte går så snabbt är dels att jag är nybörjare men också att jag har tunna flätor vilket gör att det tar längre tid att få en större matta.
 
Flätmattan växer fram.
 
Nu gäller det bara att fläta på, sy fast en bit och fläta igen... Jag hoppas ha hunnit ganska långt till nästa kurstillfälle som är om två veckor.
Kategori: Projekt
Taggar: flätmatta handarbete projekt återbruk

Semlor

Imorgon är det dags för kurs igen och det är min tur att bjuda på fika. Därför har jag bakat idag. Först bakade jag en omgång med semlor.
 
Nygräddade semlor
 
Jag vet att det som på Åland kallas för semlor inte är samma sak som i Sverige. På Åland är semlor ett matbröd som kan liknas vid det som svensken kallar för frallor. Bakverket som svensken kallar för semla kallas här istället för fastlagsbulle. Konstigt att det är på det sättet eller hur? Var ordet semla har sitt ursprung vet jag dock inte. 
 
Receptet liknar ett som jag har använt tidigare men jag skriver ändå ner det här på nytt.
 
Semlor (24 st)

5 dl vatten eller mjölk
50 g jäst
2 tsk salt
2 msk sirap
1/2 dl matolja
12-13 dl Rainbow semlemjöl
 
Värm vätskan tills den är fingervarm och lös upp jästen i den. Tillsätt salt och sirap. Häll i hälften av mjölet och vispa blandningen kraftigt. Tillsätt resten av mjölet lite i sänder och till sist oljan. Knåda den mjuka degen. Täck skålen och låt degen jäsa till sin dubbla volym på ett varmt ställe. Häll upp degen på ett mjölat bakbord. Forma degen till två stänger och skär dem i bitar. Rulla bitarna till semlor och lyft dem på en ugnsplåt som täcks med bakplåtspapper.

Låt semlorna jäsa ordentligt under en duk.
Grädda 12-15 min i 225 grader på mellersta falsen.

Vad jag vill försvinner bort

Det här är en fortsättning på inlägget Jag står vid ett vägskäl
 
 Det är vår och året är 2003. Jag är 19 år och går sista terminen på gymnasiet. Det är hög tid för mig att bestämma mig för vad jag ska göra efter gymnasiet. Jag känner mig väldigt lockad av lärarutbildningen och det vill jag gärna berätta för någon.
 
Vad jag vill försvinner bort
Jag rusar glatt hem till min pojkvän och berättar med entusiasm om lärarutbildningen, men bemötandet jag får är allt annat än positivt. Han tycker att läraryrket är dåligt betalt. Han menar också att om jag väljer att utbilda mig utanför Åland då finns det inget "vi" längre. "Då struntar du i vårt förhållande! Då kan du glömma oss!" säger han. Jag försöker säga att vi nog kan vara tillsammans fast jag studerar borta men han tror inte på det.
 
Vid den här tiden är jag en känslig tonåring som är märkt av livet. Jag har svårt för att säga ifrån och vill göra som andra säger för att slippa få mer problem. Jag har inte heller någon som för min talan. Det känns som att min pojkvän är den enda jag har och han får stå för vad som är rätt och fel. Vad jag vill försvinner bort. Jag väljer att lyssna på honom och stannar kvar på Åland. Mitt val efter gymnasiet faller istället på en annan utbildning som jag kan gå på Åland.
 
På hösten det där året 2003 börjar den nya utbildningen men först kommer sommaren. Ett par dagar efter min studentexamen går jag en kurs som leder till ett sommarjobb.
 
Fortsättning följer...

Projekt med mattrasor

Veckans handarbetsprojekt skapar jag inte med garn utan med mattrasor. Jag berättade ju tidigare om flätmattan som jag påbörjade i söndags. Såhär ser den ut för tillfället:
 
Jag fortsätter fläta vidare.
 
Jag väntar nog med att sy ihop till söndagen så jag kan få hjälp om det blir fel.
 
Fel har det definitivt blivit i veckans andra handarbetsprojekt, eller heter det handarbete när det handlar om vävning? Jag började väva min första matta i vävstugan i måndags men igår när jag satt där ensam för första gången blev det lite fel. Ju mer jag försökte reda upp felet desto längre ifrån lösningen till problemet kom jag. Hmm.. Jag blir tvungen att be om hjälp. Det som är så kul.
 
Nå det ska väl ordna sig. Det brukar det göra :)
Kategori: Projekt
Taggar: flätmatta matta mattrasor projekt

Flera

Veckans tisdagstema är flera. Den här stenmuren har flera frostiga stenar.
 
När stenar fryser.
 
Det här är min tolkning av denna veckas tisdagstema.

En kurs i flätmattor

Igår började jag på en kurs i Flätmattor. Det är en kurs som kommer att hålla på ytterligare två söndagar. Kursen drivs i Medis regi och det är samma kursledare som det var på vävkursen jag gick i höstas.
 
Igår fick vi kursdeltagare börja fläta till våra mattor. Det är verkligen en speciell teknik att fläta med mattrasor. Man vet inte riktigt hur flätan blir när man väljer färger. Det är också svårt att förstå hur färgerna kommer att se ut i den färdiga mattan, men det svåraste är nog att få till en matta. Om man gör fel är risken stor att man har en skål istället (!)
 
Såhär långt har jag kommit med min flätmatta.
 
Jag har börjat sy ihop den första delen. Man börjar alltså i mitten och bygger på mattan därifrån. Slutresultatet blir på det här sättet en oval matta. Man kan också göra runda flätmattor men då måste man göra på ett annat sätt i mitten. Det går inte att göra fyrkantiga flätmattor.
 
Nu ska jag bara fortsätta fläta lite till nästa söndag.