Jennys handarbeten - Jennys handarbeten och vardag i skärgården

Promenad till sjöbodarna

Igår tog jag en promenad ner till sjöbodarna. 
 
Den undangömda genvägen.
 
Inloppet 
 
Vägen ner till sjöbodarna
 
Bryggan

Gideons doptavla är snart färdig

Det här blir nog den sista bilden ni får se på doptavlan innan den är helt färdig. Nu är det bara lite konturer kvar innan jag ska sätta den i en ram och ge den till Gideons mamma. Vad skönt det känns att den snart är färdig! :)
 
Gideons doptavla är snart färdig. 
Kategori: Projekt
Taggar: broderi doptavla korsstygn

En jul till havs

Det här är en fortsättning på min livshistoria. Alla tidigare inlägg finns i kategorin Livet innan bloggen. Berättelsen tar sin början vid min födelse och kommer att sluta vid tidpunkten när jag startade den här bloggen. När jag skrivit klart hela historien kommer jag att publicera ett inlägg med en lista på länkar till inläggen i den ordning de har publicerats, så det blir lättare för den som vill läsa hela historien från början till slut. 
 
I berättelsen om mitt liv har det nu närmat sig slutet av året 2000. Julen är här. Det här är den sista julen innan jag flyttar hemifrån.
 
Julkryssningen
Den här julen känner mamma att hon vill att vi ska hitta på något annat än att fira julen hemma. Hon har bokat en julkryssning och vi firar julen till havs på ett kryssningsfartyg som går mellan Stockholm och Åbo. Det är jättekul att vara på kryssning. Man får gå till uppdukade buffébord och plocka precis vad man vill ha att äta. Lite saknar jag traditionen att se på Kalle Anka. Julklapparna ska vi att öppna efter kryssningen när vi kommer hem. 
 
En gemensam nämnare
Under kryssningen träffar mamma en man som hon umgås intensivt med. När färjan ligger i Åbo på juldagsmorgonen går de på julotta medan vi andra sover. 
 
Den här mannen är också en ensamstående förälder. Han reser med sin 12-årige son. Jag umgås lite med sonen på tu man hand. Vi pratar och utforskar fartyget. När vi går ut på däck en stund känner han sig lite tryggare. Då pratar han lite mer för det är ingen annan än jag närvarande. Jag märker att vi har en gemensam nämnare den här pojken och jag. Vid den här tiden pratades det inte så mycket om såna som oss, men vi är båda så kallade maskrosbarn. Han berättar inget om sina upplevelser liksom jag inte berättar om mina men jag kan läsa mellan raderna. Jag känner att det finns ett osynligt band mellan oss. 
 
Jag har redan tidigare sett tecken hos hans pappa som jag känner igen från andra män som mamma träffat. Det verkar som att han vill bestämma mycket. Det speglas i kontakten mellan han och sonen. När jag och den här pojken vill gå iväg och utforska fartyget tittar pappan på sin son med en blick som är talande. Han vill ha kontroll över sonen. Mamma säger till mannen: "låt dom gå iväg en stund medan vi sitter här. Jenny är ju med." Mannen låter oss till slut gå. Jag anar att hans dåliga sida framträder tydligare hemma, där det inte finns vittnen. 
 
Sonen stammar inte men jag kan höra en osäkerhet i hans röst. En ton som låter ojämn. Det finns en rädsla i hans sätt att uttrycka sig. Jag kan starkt misstänka hur svårt han har det hemma. Jag tänker också att det finns en anledning till att hans föräldrar inte längre är tillsammans. 
 
Tidigare när jag träffat andra utsatta barn har det varit skyddshemmet vi återvänt till många gånger. Det här är första gången jag träffat ett utsatt barn på ett oväntat sätt ute i samhället. 

Vägar

Veckans tema i Fototriss är vägar.  På ön där jag bor finns en asfalterad väg som löper genom ön. Den asfalterade vägen delar sig i öns centrum åt två olika håll. Resten av vägarna på ön är mest sandvägar, skogsvägar och grusvägar som utgår från den asfalterade vägen. 
 
En undangömd genväg.
 
En grusväg som leder till sjöbodarna.
 
En väg mellan två åkrar. 
 
Det här är min tolkning av denna veckas Fototriss

Pläden i neutrala färger

För en tid sen virkade jag en massa stolprutor i neutrala färger av udda nystan.  
 
Alla rutor är lika stora men höjden på staplarna varierar vilket gör bilden missvisande.
 
De här stolprutorna virkar jag i alla möjliga variationer. Ibland blir de enfärgade och ibland flerfärgade. Oftast gör jag en svart eller vit kant runt varje ruta innan jag syr ihop dem med varandra. Idag provade jag något nytt. Det är en tant här på ön som virkar enfärgade mormorsrutor i restgarn från sockstickning. Hon har sagt att hon brukar sy ihop rutorna direkt med varandra utan en kant runt. Det är det jag testar idag. Jag syr ihop med svart garn. Sen har jag tänkt avsluta pläden med en virkad kant, kanske i svart. 
 
Jag har börjat sy ihop rutor till en pläd i lugna färger. 
Kategori: Projekt
Taggar: projekt restgarn rutor stolpruta virka neutral färg

EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing)

Tidigare i veckan berättade jag om att jag har påbörjat en behandling som ska hjälpa mig bearbeta traumatiska minnen som jag har.
 
Behandlingsmetoden heter EMDR som står för Eye Movement Desensitization and Reprocessing. Det är en metod som bygger på ögonrörelser. Jag tycker att det är svårt att förklara metoden på ett bra sätt eftersom jag tar emot den som patient. Mina upplevelser påverkar min uppfattning av behandlingen, men vill ni veta mer om EMDR kan ni läsa Wikipedias beskrivning eller gå in föreningen för EMDR:s hemsida
 
Jag blir väldigt trött av den här behandlingen. Det uttrycker sig på olika sätt. Efter den första gången var jag trött bara den dagen och sen var det inget mer med det. Det andra tillfället med EMDR-behandligen påverkade mig mer. Såhär upplevde jag det andra tillfället:
 

Jag färdas tillbaka i tiden. Jag är 10 år. Jag sitter i en blå tygsoffa i vardagsrummet och ser på tv. Jag undrar när mamma ska komma hem. Jag vill att hon ska komma snart. Tiden går. Det sitter en man i den andra soffan i vardagsrummet. Han säger äckliga saker. När kommer mamma egentligen? Varför kommer hon inte? Mannen förflyttar sig till soffan jag sitter i. Jag får panik. Det växer en hård klump i magen. Jag blir arg på den här mannen. Han är hemsk, dum och äcklig. Klumpen blir hårdare. Jag är jättebesviken på att mamma inte har kommit hem. Jag är ännu mer arg på den där mannen. Klumpen i magen är jättehård.

Sen händer något. Psykoterapeuten påminner mig om min trygga plats. Jag går till den. Klippan där solen alltid skiner och där jag får vara ifred. Klumpen i magen försvinner inte men något händer. Den delar sig i bitar. Klumpen känns nu som en näve gruskorn. Gruskornen kan man ta i handen och lägga i havet. De sjunker till botten och försvinner. 

Den där klumpen återkommer då och då när jag tänker på det, liksom känslorna. Igår var jag med om något som gjorde mig upprörd. Det var en person som jag upplevde behandlade en annan orättvist. Då hade jag redan ilskan och besvikelsen i mig från behandlingstillfället i mig vilket fördjupade känslorna mer än vad de annars skulle ha gjort. Det kändes väldigt starkt i mig. Jag drömmer också mardrömmar och har svårt att känna ro fast jag är trött. Det här tar på, men min psykoterapeut har sagt att man måste gå igenom det här innan det blir bra till slut. Just nu känns det väldigt tungt, men jag har ju min trygga plats som jag kan gå till. Den finns nära mitt hem och i tanken är den ännu närmare. 

Min trygga plats vid havet där jag får var ifred med mina tankar. 
Kategori: Kropp & själ
Taggar: EMDR behandling metod minne psykoterapi trauma traumatisk trötthet upplevelse

Mamma kommer hem

I berättelsen om mitt liv har det nu blivit november år 2000. Jag är 16 år och går första terminen på gymnasiet.
 
En lång höst i ovisshet
Det har varit en lång höst ända sen jag fick veta att min familj har delats upp åt olika håll. Jag lever i en tid präglad av ovisshet efter att min mamma blev inlagd på en institution för psykiskt sjuka människor. På obestämd tid befinner hon sig på en låst avdelning efter att hon försökt ta sitt liv. Jag besökte mamma på institutionen i slutet av oktober i sällskap med min moster. Det var en traumatisk upplevelse för mig att se min mamma må så dåligt och det kändes som att det skulle dröja länge innan hon kommer hem igen.
 
De nya förutsättningarna
Jag har börjat vänja mig vid de nya förutsättningarna samtidigt som det märks allt tydligare att jag inte mår bra. Jag har börjat gå till skolpsykologen, men jag känner inte att jag får den hjälp jag behöver av henne. På helgerna umgås jag med en man som jag inlett ett förhållande med. Det är svårt för mig att säga vad vi har för slags relation. Vi ses bara på helgerna då han tycker om att dricka alkohol. På vardagarna jobbar han och då verkar jag inte så intressant. Mina vardagar består till stor del av skolarbete och hushållssysslor.
 
Mamma kommer hem
En dag i november nås jag av beskedet att mamma ska få komma hem. Jag reagerar inte positivt utan snarare med förvåning. Det känns väldigt oväntat att hon ska få komma hem så snart med tanke på hur hon mådde när jag träffade henne sist. Jag har svårt att hantera att mamma kommer hem. Nu ska jag överlämna ansvaret för hemmet och familjen tillbaka till henne. Jag har vant mig vid ensamheten och tystnaden. 
 
Dagen då mamma kommer hem har det gått exakt 2 månader sen hon blev inlagd på den låsta avdelningen. När mamma kommer hem är stämningen lite tillknäppt. När hon lämnade hemmet i september var hon en ensamstående trebarnsmamma. Nu kommer hon hem till en lägenhet där den enda som möter henne är jag. Min syster är kvar hos min moster, men väntas komma till kvällen. Min halvsyster bor i sin fosterfamilj. Hon kommer framöver att börja träffa båda sina föräldrar vid olika tillfällen enligt en plan som är utarbetad av socialtjänsten. Det blir en ny situation att anpassa sig till, men just den här dagen är det bara jag och min mamma som är hemma. Jag tänker på den uppväxt jag fått med min mamma. Jag tänker också på allt som har hänt den här hösten. När mamma kom hem är hon fortfarande inte sitt gamla jag. Hon är fortfarande psykiskt sjuk och jag känner igen henne från den syn som jag möttes av på institutionen. Hon har förändrats mycket den här hösten. Den enda påtagliga skillnaden jag kan se från mötet med henne på institutionen är att hon inte längre är självmordsbenägen. 
 
Här kommer låten Knowing me, knowing you med Abba. Den här hösten inser jag att det inte längre är hållbart att bo med mamma. 
 
  
Taggar: 2000 fosterfamilj halvsyskon höst mamma psykisk sjuk socialtjänsten syster upplevelse uppväxt

Hälsostegen 2014

 Häromdagen låg det ett paket i min brevlåda. 
 
Ett paket från Hälsostegen. 
 
Det visade sig vara ett paket från Hälsostegen. Jag har blivit anmäld till Hälsostegen utan jag visste om det. Det var det lokala ombudet för Folkhälsan som anmälde mig. Vi brukar ha en gemensam målsättning här i kommunen att prestera så bra som möjligt i Hälsostegen-utmaningen för målet: den hälsosamma kommunen.
 
Hälsostegen startar tisdagen 1 oktober och pågår 30 dagar, dvs hela oktober månad. Det är en motionskampanj varr målsättning är att öka vardagsmotionen med hjälp av stegmätare. Tanken är att man ska samla ihop 10 000 steg per dag. Man kan vinna olika priser genom att delta i kampanjen. 
 
I paketet fanns: broschyren "Ut och Gå", ett brev, en stegmätare och en reflex.